Personligen tycker jag att man alltid ska sträva efter att avla på friska hundar. de som säger att det kan bli bra även om man har en hund med dåliga höfter säger nog detta pga att de har hundar med dåliga höfter som de gärna vill para. Men men..

Det finns regler för varje ras vad den ska ha genomgått för att få registrera valparna hos SKK. Du måste alltså kolla med dem vilka reglar som gäller för just din ras. T ex så har jag ju Aussie och på dem gäller att du ska ha fria höfter alltså a eller b, både tiken och hanen ska vara ögonlysta max 1 år innan parningen. Om man väljer att ta valpar utan att dessa kriteraier är uppfylda så blir de inte reggade alltså betecknas som blandrasvalpar.

Man kan aldrig säga att 2 friska hundar får friska valpar men chansen att det ska bli bra är större. Om du t ex tar en sjuk hund och en frisk hund kan ju valparna bli friska men de kan oxå ärva anlaget för sjukdomen och när dessa i sin tur då paras så bryter detta ut. SÅ Para bara friska, välmående hundar så har du chansen att få friska välmående valpar :o)

//carina

Ja,jag hade heller aldrig avlat på en hund som visar sig ha dåliga hötfer/armbågar mm.Men sen är det inget som säger att man Måste röntga sin hund för att få para,men då är det ju som Carina skrev,att det inte blir några reg,efter skk regler.. Kanske kan hålla med om att det låter som en dum fråga,men eftersom jag vet att det finns folk som gör det ändå så ville jag veta vad ni andra tycker och tänker om det,som sagt jag har ingen stenkoll på detta inom aveln.För en tid sen,var det en hane som fick kanon kritik på sina utställningar och vann för det mesta alltid och var en kanon hund i psyket mm,men hade sämsta resultat på höfter,men den hanen avla dom på som bara den,och är inte det lite konstigt då?? Så jag kan varken säga bu eller bä när det gäller vad som är rätt eller fel,fnns säkert folk som kan det inom avel mkt bra och vet hur man kan "blanda" hundar,bra som dåliga.Men nej,jag själv hade aldrig avlat på mina hundar om det visa sig vara något negativt...

Vi får inte glömma att vi har mer än SKK att tänka på. SKK är trots allt "bara" en medlemsorganisation och deras regler är bara till före deras medlem. Däremot så gäller djurskyddslagen för alla. I djurskyddslagen står det bl a att det är förbjudet att avla med djur som har en sjukdom eller ett funktionshinder som kan nedärvas.

Att avla på en hund som har E-höfter låter för mig helt sjukt! Det begriper jag inte hur man kan göra. Vem är det som säger att hunden inte har ont? En hund med lika gravt fel på båda höfterna behöver aldrig halta. Vi kan aldrig veta hur den hunden mår.
Nästintill lika befängt blir det för mig när folk avlar på hundar som har A-höfter, men de har nära släktingar som har E-höfter, kan vara syskon, föräldrar eller tidigare avkomma.

Nu är inte HD/AD allt och man får inte bara stirra sig blind på det. I vissa raser kanske man har så snäv avelsbas och mycket problem med annat att det kanske kan tyckas vara befogat att para en C-höft med en A-höft (om man nu vill ha en sån ras). I vissa andra raser kanske de inte ens HD/AD-röntgar för det är inget kännt problem i rasen och de lägger då sin enegi och sina pengar på andra undersökningar t ex ögonlysning, partellaundersökning eller olika typer av DNA-tester.
Att undersöka sin hund är långt ifrån gratis och ska vi få vanligt Svensson-valpköpare att göra tester med hunden måste vi vara enade om vilka tester de ska satsa på (de kommer inte vilja lägga ner en förmögenhet) och vi måste kunna motivera varför de ska göra just de testerna.

Men om jag ska återgå till din grundfråga, vad du bör tänka på om du är intresserad av avel.
Du bör sätta upp vissa mål för dig själv vad du vill åtstadkomma med din avel. Vad är ditt mål och varför vill du avla?
Att ha ett tydligt mål är väldigt bra innan man ger sig in i djungeln, för den dagen du går vilse och inte vet år vilket håll du ska gå så kan du alltid kolla tillbaka på ditt mål och kanske få en ledtråd om vilken väg du ska välja.
Sen gäller det ju att skaffa sig massa kunskap. Ju bredare kunskap du har, ju bättre är det. Som uppfödare så blir du lite av en speciallist på din ras och en mentor för dina valpköpare. De kommer behöva hjälp från dig och fråga om råd. Du behöver självklart inte kunna svara på alla frågorna, det kan ingen! Men du bör absolut vara intresserad och villig att ta reda på saker och hjälpa dina valpköpare.

Att du känner till din ras väl är ju en grundförutsättning. Att hitta en annan uppfödare av din ras som kan hjälpa dig är ju jättebra.
Ta reda på så mycket du kan, om rasens ursprung, vilka sjukdomar som finns i rasen, läs på om sjukdomarna och kanske om hur de nedärvs, finns det något speciellt man bör tänka på när man föder upp just din ras? Kanske bör du veta lite om genetik, vad används rasen till? Används rasen till någon speciell hundsport kanske du kan läsa på lite om den. Hur går ett MH till? Hur fungerar hundens reproduktion? Läs på om hur allt går till, allt från löpcykeln till själva förlossningen, valparnas utveckligsstadier, vilka sjukdomar som kan drabba tiken, hanen och valparna.

SKK har ibland uppfödarutbildningar som är intressanta att gå om man vill lära sig mer om avel.

Glöm inte att jag skriver ju bara vad jag tycker.

Du får ju självklart själv känna efter vad du tycker är viktigast. :)

underbett har han ;o) helt ok att du tar upp det! =)

Jag håller med dig. Jag tror också att vi kan dömma ut hundar alldeles för snabbt. Sen kan vi ju se hur långt folk är beredda att gå för att få fram det som de tycker är snyggt. Vi har ju massor med raser som folk tycker är rastypiska som dessutom mår dåligt av det. Borde inte målet med avel vara att få fram sunda och trevliga hundar?

När det kommer till underbettet på Puli så är detta ett stort problem inom den här rasen. Atlas har väldigt lite underbett, de flesta domare kallar det trångt bett. Men kommer det en som verkligen kan Puli s¨blir det underbett. Alla utom en av hans kullsyskon hade underbett och den sista hade tänder som saknades som inte får saknas, därför tycker inte jag att han ska gå i avel. Han har ju de generna i sig och det är ganska kraftiga underbett som de andra valparna har. Atlas har att hans undertänder har lagt sig utanför de övre tänderna, så han mår inte dåligt av det. Däremot är det hans temperament som folk blir förtjusta i. Han är en väldigt positiv hund, vilket inte alltid förekommer bland pulisar vad jag har förstått.

Jag håller med dig om att en sådan grej som lite färgfel kan kännas dumt att följa. Däremot är jag inte emot att det finns en rasstandard på alla raser,men då får man ju hoppas att alla sådana är sunda. Jag kan väldigt lite om avel och som någon nämnt innan så är det en hel djungel, men jag tycker det är väldigt intressant diskutera. Jag tycker det borde vara en självklarhet att avla på sunda hundar, men tyvärr gör ju inte alla det. Vad någonstans har det gått fel när människan gör allt för att få fram nästa champion? Jag tror inte att de människor som avlar på hundar med t.ex. höftfel hade som mål när de började med avel att avla på dessa hundar. Ngonstans måste det ju ha gått fel i processen. Vad är det som gör att de hellre tar valpar på en osund hund än att vänta till de får den perfekta hunden utan några som helst fel?