Det är verkligen jobbigt när man inte vet vad det är...
Min beardistik har ju också varit ett stort mysterium.
Hon började också halta från och till. Ibland mycket och ibland knappt alls. Hon var stel efter vila och ibland fick hon ta sats för att resa sig upp. Vissa dagar var hon på väldigt dåligt humör. Hon hade inget tålamod och blev lätt irriterad.
Jag gick till vår veterinär som kände och klämde och röntgade. När hon var där haltade hon knappt alls. Hon verkade glad och var lite uppe i varv. Visade inte så mycket. Eftersom hon haft problem med erlichias och borrelia trodde veterinären att det var det. Men när provsvaren kom så hade hon inte någon särskilt hög titer. Han hittade inget.
Jag blev jätteledsen! Var säker på att jag inte skulle kunna ha henne kvar.
Sen var jag på en föreläsning med en annan veterinär som kände på henne och som trodde att hon hade problem med bogleden. Han trodde att hon hade preluxuation i bogleden och att det skulle gå och operera.
Jag bokade då tid hos en annan vetrinär som var ortoped för att kolla upp detta. Men han hittade inget fel i bogleden.
Han röntgade också henne, men till skillnad från den första veterinären så sederade han han faktiskt henne. Han tittade på rörelser och klämde och kände.
Han hittade inte heller något allvarligt fel på henne. Det ända han hittade på henne var "lite" artros i bogleder, höfter och tassar. Men han påstod att den artrosen hon hade räckte för att det skulle ge henne sån smärta och problem. Artros är hemskt!!
Nu äter hon glykosamin (cosequin) och när det blir som sämst hon hon även andra starkare smärtstillande. Detta tillsammans med att hon inte får vara lika aktiv längre utan får ta det lite lugnare (svårt att hitta en balans där mellan vad som inte ger smärta men ändå ett drägligt hundliv) gör att hon fungerar hyfsat.
Hon har vissterligen fortfarnade dagar då hon inte alls mår särskilt bra, men oftast är det okej. Det är så okej i alla fall att hon fortfarande får hänga med. Och alla andra som ser henne fattar inte vad jag menar. De tycker bara att hon är en jätteglad hund och hur pigg so helst....
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och din hund!
Vad jag egentligen vill ha sagt med min berättelse är att ibland kanske hundarna får större problem med saker som vi inte tycker är så allvarliga än vad vi kan tänka oss. Om du inte hittar något annat kanske det kan vara värt att göra något år din hunds artros?
Hur gammal är din hund?